Bergvärme

Från DWOQ Wiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bergvärme är en miljövänlig och stabil energikälla. Genom att borra ett hål (50-200m) i marken kan lagrad solenergi tas upp till ytan och sedan förstärkas med en bergvärmepump. Bergvärme är en relativt dyr investering, men eftersom energikostnaderna sänks avsevärt lönar det sig i regel alltid att installera bergvärme. För att kunna använda bergvärmen till uppvärmning av huset krävs det vattenburna element (radiatorer) samt el, eftersom bergvärmepumpen måste ha el för att fungera.

Funktionsbeskrivning

Värmekällan kan vara jord, berg, vatten , luft m.m.

En slang fylld med köldbärarvätska (vatten och frostskyddsmedel) ”hämtar” värmen genom att vätsketemperaturen höjs ett par grader av den omkringliggande berggrunden eller jorden.

Köldbärarvätskan leds in i värmepumpen till en värmeväxlare, som kallas förångare. Där avger den värmen till ett inre system, som också passerar förångaren.

Detta system innehåller ett köldmedium, som är i vätskeform när det går in i förångaren. Köldmediet har den unika egenskapen att det kokar vid mycket låg temperatur.

Det sker i förångaren och köldmediet förångas och övergår i gasform.

Detta sker vid lågt tryck och låg temperatur, t.ex. -5 grader C.

I och med kokningen förångas köldmediet och övergår i gasform och går vidare till kompressorn. I kompressorn komprimeras gasen till högt tryck och hög temperatur. Den heta gasen förs in i nästa värmeväxlare (kondensorn). Där möter den heta gasen avkylt returvatten från radiatorer eller varmvattenberedare och värmer upp det. Den heta gasen avkyls när den avger värmen till radiatorvattnet och kondenserar och övergår åter till vätska. Det uppvärmda vattnet för radiatorer eller varmvattenberedare transporterar ut värmen till respektive enheter. Vätskan har fortfarande ett högt tryck och måste därför passera en stryp / expansionsventil för att sänka trycket och temperaturen innan det på nytt kan gå in i förångaren och ett nytt varv i processen börjar