Likabehandlingsprincipen
Likabehandlingsprincipen eller Likhetsprincipen
Det finns en grundläggande princip på föreningsrättens område som innebär att alla medlemmar ska behandlas lika. Olika behandling av medlemmar kan ändå vara tillåtet om det är sakligt motiverat.
Principen om medlemmars lika behandling - likhetsprincipen
Det finns en grundprincip som innebär att alla medlemmar ska behandlas lika – likhets- eller likabehandlingsprincipen. Men olika behandling av medlemmar kan vara tillåtet om det är sakligt motiverat. Föreningen kan utan att bryta mot principen fatta beslut, som endast en viss grupp av medlemmar har nytta av. Ett exempel kan vara ett renoveringsbeslut som gäller den gemensamma tvättstugan i huset. Samtliga medlemmar måste vara med och betala trots att inte alla använder tvättstugan och drar nytta av beslutet. Investeringsbeslutet strider inte mot likhetsprincipen, eftersom beslutet anses vara sakligt motiverat.
Om en styrelse eller en föreningsstämma bryter mot principen om lika behandling genom att gynna eller missgynna medlemmar på ett osakligt sätt kan domstol förklara beslutet ogiltigt.
Likabehandlingen gäller även sett över tid, dvs framtida medlemmar skall inte behöva bekosta befintliga medlemmars slitage på egendomen pga av att dessa betalar en för låg avgift sett till byggnadernas kommande underhållsbehov.
5 vanligaste misstagen avseende likhetsprincipen
När man bor i bostadsrättsförening delar man ansvar och skyldigheter med alla medlemmar i föreningen. För att samtliga boende ska trivas och ingen ska känna sig otillbörligt behandlad är det viktigt att samma regler gäller för alla medlemmar. Idén om “lika för alla” är något som finns djupt rotat i den svenska folksjälen.
I en bostadsrättsförening tar sig detta uttryck i den så kallade likhetsprincipen. Detta är en juridiskt tillämpbar princip som gäller för att hindra maktmissbruk inom en förening. Kunskapen om vad likhetsprincipen egentligen betyder är ofta begränsad hos många föreningsstyrelser och dess medlemmar vilket kan leda till misstag och onödiga konflikter. I denna artikel kommer de fem vanligaste misstagen avseende likhetsprincipen att diskuteras vilket också förhoppningsvis kommer att klargöra vad den i praktiken innebär.
1. Syftet med principen kan missförstås
Likhetsprincipen är en ofta misstolkad princip. Möjligen kan detta bero på att den inte är lagfäst utan är en allmänt gällande juridisk princip med ursprung i bolagsrätten. Syftet med likhetsprincipen är att förhindra att styrelsen, eller en majoritet av medlemmar, i en bostadsrättsförening missgynnar eller särbehandlar en minoritet. Syftet är alltså inte att alla i alla lägen ska behandlas lika utan snarare att medlemmar inte får behandlas olika till den grad att det handlar om illojalt eller otillbörligt gynnande eller missgynnade av en viss medlem. Enligt praxis från Högsta domstolen ska likhetsprincipen förstås på så sätt att medlemmar inte får behandlas olika om det inte finns sakliga skäl. (NJA 1977 s. 393) Med andra ord handlar det inte främst om likabehandling utan om skydd mot felaktiga och ogrundade beslut.
Likhetsprincipen gäller utöver andra skyddsmekanismer som t.ex. att det krävs en kvalificerad majoritet för att ändra en förenings stadgar. Principen gäller också i tillägg till den så kallade generalklausulen som återfinns i lagen om ekonomiska föreningar. Enligt denna klausul (7 kap. 42 §) får styrelse eller någon annan ställföreträdare för föreningen inte fatta beslut som är till otillbörlig fördel för en medlem, eller någon annan, och samtidigt till nackdel för annan medlem eller föreningen.
2. Principen tolkas vidare än generalklausulen
Tolkar man likhetsprincipen främst utifrån att allt ska vara lika kan det synas som att den gäller långt vidare än generalklausulen. Detta är dock inte fallet. Den främsta skillnaden jämfört med generalklausulen är att det inte krävs någon skada för någon annan. Enligt generalklausulen måste två omständigheter vara uppfyllda för att ett beslut ska omfattas (och därmed inte vara fattat i rätt ordning): 1) att ett beslut är till fördel för en medlem, 2) att det är till nackdel för en annan medlem eller föreningen.
När det gäller likhetsprincipen måste ett beslut inte vara till skada för någon annan eller föreningen för att det ska kunna bli fråga om tillämpning av principen utan bedömningen görs utifrån en viss medlem (eller grupp av medlemmar). Frågan är om medlemmen blivit otillbörligt gynnad eller missgynnad oavsett om det funnits några negativa konsekvenser för andra medlemmar eller föreningen. Utöver detta har dock Högsta domstolen signalerat att likhetsprincipen och generalklausulen i stort sett täcker samma område. (HD Mål nr. T 4916–08). Slutsatsen är alltså – med avseende på vad som ska anses vara otillbörligt gynnande – att likhetsprincipen inte torde omfatta ett vidare område än vad som gäller enligt generalklausulen.
Kanske kan man då fråga sig varför likhetsprincipen överhuvudtaget behövs i tillägg till generalklausulen? Ett tydligt exempel behandlades i ett annat rättsfall från Högsta domstolen. I detta fall hade en medlem i en bostadsrättsförening blivit utesluten på grund av att hon inte betalat sina medlemsavgifter medan andra medlemmar – som inte heller betalat sina avgifter – inte blivit uteslutna. Eftersom det snarare var till nytta än nackdel för föreningen och säga upp medlemmen användes likhetsprincipen snarare än generalklausulen. Domstolen fann dock att uteslutandet stred mot likhetsprincipen eftersom det saknades saklig grund för att utesluta endast en utvald medlem på grund av obetalda avgifter. (NJA 1977 s. 393).
Källhänvisning: www.bostadsratterna.se, www.bostadsjuristerna.se