Fasadtegel

Från DWOQ Wiki
Version från den 17 maj 2021 kl. 14.15 av DennisSavetun (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med '== Fasadtegel == Tegel tillverkas i flera olika format, men två format har runt år 1960 antagits som norm för hela landet. Dessa är båda 250 millimeter långa och 120 mil...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Fasadtegel

Tegel tillverkas i flera olika format, men två format har runt år 1960 antagits som norm för hela landet. Dessa är båda 250 millimeter långa och 120 millimeter breda. Det som skiljer dem åt är höjden, då den ena är 75 millimeter och den andra 65 millimeter hög. Skillnaden mellan fasadmurtegel och annat murtegel är framför allt att fasadteglet måste vara frostbeständigt. Kring år 1960 tillverkades fasadtegel för det mesta i strängpress, men även hand- och maskinslaget tegel förekom. Det handslagna teglet ansågs även då vara finast, eftersom det teglet får en varierad ytstruktur som ger en mer livfull muryta. För att ge strängpressade och maskinslagna tegel en intressantare yta tillverkas dessa med olika ytstrukturer, där stenens ena löpyta (långsidan) och båda koppytorna (kortsidorna) oftast behandlas lika. Det finns till exempel sandat, borstat och kammat fasadtegel. Fasadmurteglet sorteras dessutom utifrån bränningsgrad och färg. Så kallade 19-håls, 78-håls och gittertegel är exempel på olika slags lättare tegelstenar, som är försedda med hål eller gitter. Dessa är mer värmeisolerande än vanligt tegel.

Murning av fasadtegel

Vid murning med tegel läggs först ett lager på ca 2 centimeter murbruk ut på den plats där den första tegelstenen ska ligga. Man börjar med att lägga en sten i ena hörnet av muren. Överflödigt bruk på utsidan dras av med mursleven. På nästa sten läggs murbruk dessutom på ena koppytan innan den läggs intill den förra stenen. På så vis får varje sten en liggfog under stenen och en stötfog mot stenen intill. Liggfogen brukar vara 15 millimeter och stötfogen drygt 10 millimeter. Att liggfogen blir lika tjock längs ett helt skift är avgörande för att få ett jämnt underlag för murning av nästa skift. För att lättare kunna få raka och jämna skift muras först båda hörnen, så att ett snöre kan spännas mellan dessa för varje nytt skift som ska muras. En mur som bara består av löpskift, där löpstenen syns i murytan, kallas ½-stensförband. Varje tegelsten täcker då halva stenlängden av två tegelstenar i skiftet under. Vid tjockare murverk eller i till exempel skorstenar som innehåller kanaler så måste stenarna ligga i ¼-stensförband, för att murförbandet ska bli tillräckligt starkt. Ett problem med fasadtegel är att klimatspänningar kan uppstå mellan teglet och den bakomliggande stommen. Detta kan leda till att sprickor uppstår i teglet och att puts och tegel i värsta fall kan falla ner. Även frostsprängningar kan förekomma och då behöver de skadade stenarna bytas. Över fönster, där armerade lättbetongbalkar bär, är rostsprängning ett vanligt förekommande problem. Om det har uppstått skador i fasaden som behöver repareras så ska samma fogbruk som tidigare användas, i det här fallet alltså cementbruk. På en stomme av lättbetong går det inte att använda ett kalkcementbruk, eftersom underlaget har så hög vattensugning så att bruket släpper.