Expansionskärl

Alla värme- och kylsystem behöver ett expansionskärl som kan ta upp den volymförändring som sker vid normal drift på grund av variationer i vätsketemperatur. Värmesystem är generellt sett fyllda med vatten som i sin tur har en förmåga att expandera och krympa vid temperaturförändringar. För att systemet inte ska sprängas så installerar man säkerhetsventiler som släpper ut övertrycket som skapas när systemet värms upp. Men för att man då inte ska behöva fylla på systemet på nytt så fort det svalnar så installerar man expansionskärl på alla värmesystem för att hantera volymförändringen i systemet. Idag används antingen slutna expansionskärl som har ett lufttryck i sig, kallat förtryck, och ett membran eller en bälg av gummi som håller lufttrycket och systemvätskan åtskilda.

Eller öppna kärl där trycket regleras direkt mot systemet med hjälp av en vätskepump. Pumpexpansionskärl styrs av en digital manometer som skickar signaler till pumpen för kärlet när det är dags att fylla på vatten i systemet. Vanligtvis är också säkerhetsventilen för dessa värmesystem kopplade till kärlet så att det gamla, syrefria, värmevattnet släpps ut i kärlet för att sedan kunna pumpas in på nytt när behovet för påfyllning återkommer. Förr i tiden använde man sig ofta av så kallade atmosfäriska expansionskärl som man placerade högst upp i systemet. Expansionskärlet ska vara dimensionerat så att den maximala expansionsvolymen som kan ske i systemet får plats i kärlet utan att önskat drifttryck överskrids. Det översta drifttrycket, eller det högsta godkända drifttrycket kallas sluttryck och bestäms vanligtvis utefter vad systemets säkerhetsventil öppnar på. En god marginal ska hållas emellan sluttryck och öppningstryck.